Min KAL-kofta

Nu är den klar! Blockad och fotad i rummet med bäst ljus … Den är lite längre där bak även om det syns dåligt. Ett roligt projekt som gjort att jag nu vill göra en kofta till med mycket mer pyssel: mönster, steekad och in- och utläggningar på flera ställen. Det enda som inte funkade för mig med dessa instruktioner var ökningarna och intagningarna vid bysten så det får jag jobba på med nästa. Måste lära mig att prova mer! Hela tiden! Annars var det fantastiskt att följa Dödergöks instruktioner. Så tack för din tid och allt jobb du lagt ner!

Kofta färdigstickad

Nu är allt stickat på koftan i Stickameras koft-kal. Återstår att sy i knappar och blocka. Jag rev upp en gång till i nederdelen och gjorde koftan lite längre bak med hjälp av förkortade varv.

Nu skissar jag på nästa projekt. Vill göra en helt egen kofta med hjälp av mönsterstickning och kaunigarn. Ska bara hitta grått enfärgat kauni. Och räkna, räkna och räkna …

Ny design

När jag rev upp började jag också prova lite mer noggrant och insåg då att koftan måste bli större för att jag ska få plats … och då designade jag om.

Tanken är att den blir smal ner till midjan men sedan svänger jag ut den ganska rejält och avslutar med en asymmetrisk kant. På skissen är det bara framstyckena som är svängda men jag ska göra något med bakstycket också. Vad beror på hur långt garnet räcker.

Dags att börja om lite …

Tyckte att jag provat duktigt men när jag nu var lite mer noggrann i provningen insåg jag att jag måste riva upp hälften av det jag gjort på KAL-koftan … ökningarna på framstyckena som skulle vara för bysten hamnade en decimeter för långt ner 🙂 och det ser inte bra ut. Så kvällens stickning blir inte framåt utan flera steg bakåt, men sen ska jag vara ännu mer noga med att prova. Funderade lite på riva upp allt och börja om eftersom jag nog hade velat haft mosstickad resår och inte vanlig och ja, det kanske är läge att ta bort allt och börja från scratch. Får se hur mycket energi jag har ikväll.

Ligger lite efter …

Det har inte blivit mycket stickat de senaste veckorna men nu är jag lite igång igen. Har tagit av för ärmar och håller på medfram- och bakstyckena. Spännande med ökningar på framstyckena som ger bättre passform.

Koftan växer

Det blir alltfler maskor på stickorna. Snart är det dags att dela arbetet för ärmarna och jag ska designa framstycken enligt Dödergöks fantastiska instruktioner.

Äntligen igång!

Nu har jag börjat sticka på min kal-kofta. Roooooligt!

Modell och garn

Nu har jag valt garn till koftan. Det blir ekologiskt ullgarn, Lappland, i grön-lila-gråa toner. Ett tjockt garn så jag har valt stora stickor, nr 7. Jag stickar alltid hårt så det blir nog lagom. Och modellen blir en kortärmad eller 3/4-ärm beroende på hur långt garnet räcker.

Rejäla resårer behövs för att få rätt proportioner tror jag. Och det blir en slätstickad variant eftersom garnet är melerat. Spännande det här!

Knit-along kofta

Jag har hakat på Dödergöks och Stickameras KAL och vi ska sticka en kofta. Den ska vara klar till 31 januari och det låter som en dröm, men kanske, kanske! 🙂 Jag ska i alla fall göra ett försök. Den här veckan har vi skissat på mönster och jag är som vanligt väldigt velig, lång eller kort, ull eller bomull, och färg sedan – hjälp! Får nog helt enkelt kopiera en favoritkofta och  ta det garn jag har mest av så att slipper alla beslut. Helst hade jag velat sticka i mitt underbara entrådiga ullgarn, men då blir det nog ingen kofta förrän januari 2017 är jag rädd. Spännande är det i alla fall och jag ser fram emot att delta i min första KAL!

Hägring 38

Läsningen går väldigt långsamt nu, med två små barn i huset, men igår läste jag i alla fall ut Hägring 38 av Kjell Westö. Den var verkligen läsvärd och slutet var, som alla jag hört läsa den innan säga, precis så överraskande som jag gillar. Tiden är 1938 och platsen är Helsingfors. Finland minns fortfarande det första världskriget och minnena från det kommer upp titt som tätt hos de olika huvudpersonerna. Främst får vi följa Matilda Wiik som råkade riktigt illa ut då men som nu fått jobb som sekreterare hos advokat Claes Thune. Hennes minnen plågar henne men hon försöker hålla ihop livet, ta hand om sin bror och hålla en fasad. Även hennes arbetsgivare är plågad. Hans fru har lämnat honom för en av hans bästa vänner och själv inser han att han inte ger allt på jobbet och advokatbyrån går allt sämre. Men de anar inte hur deras liv ska komma att förändras nu när deras vägar korsas och de kan inte heller ana vad som väntar – ett nytt stort krig. Jag rekommenderar boken varmt!

Problemet är bara att jag inte har en aning om vad jag ska läsa nu …