• Årets böcker

    Just nu:

    Läst klart:
    Hägring 38 av Westö
    Rörgast av Theorin
    Flicka försvunnen av Dexter
    Okänt offer av French
    Mike Larssons rymliga hjärta av Lönnaeus
    Det röda skriket av Willis Walker
    Det fördolda av Hjorth/Rosenfeldt
    Och jag läste det var... av Levengood
    Hypnotisören av Kepler
    En sannolik historia av Alvtegen
    Guds starka arm av Larsson
    Caipirinha med döden av Ernestam
    Blodläge av Theorin
    På andra sidan solen av Ernestam
    Gunnar av Hansson
    Idéernas grotta av Somoza
    Alltid hos dig av Ernestam
    När barnet lagt sig av Nyqvist
    Fallet Vincent Franke av Carlsson
    A painted house av Grisham
    Blue lightning av Cleeves
    Drömmen förde dej vilse av Jansson
    Bones to ashes av Reichs
    Trettiotre tänder av Cotterill
    ...och döda ligger ner av Willis Walker
    Boktjuven av Zusak
    61 hours av Child
    Storm över Frankrike av Nemirovsky
    Fallen ängel av Connelly
    Till skogs av French
    Inlåst av Klackenberg
    Jag skulle vara din hund ... av Jordahl

  • Årets projekt

    På stickorna:
    Rockefeller av West
    Enchanted mesa av West

    Färdiga:
    Falling tears-sockar
    Halsdukssjal i linSilkehalsduk
    Kofta
    Lilamelerad babykofta
    Ljusrosa halsduk
    Supertjocka vantar
    Wanda's flowers shawl
    Peace of mind-sjal
    Babyfilt
    Grå tröja
    Annis-sjal
    Babykofta
    Sherlock Holmes-grytlapp
    Twisted-sockar
    Swallowtailsjal
    Harunisjal
    Saviano-sockar
    Mössa och fuskpolo

  • Vårblommor

Kofta

image

Har flera plagg som är sådär retfullt nästan-färdiga. Den här saknar bara knappar. Den är skickad av Bris från Gjestal, med sticker 6. Finns några nystan kvar till en halsduk också.

Tror att det snart är dags för en tävling här på bloggen. Såg att besöksräknaren snart passerar 5000. Ska klura på ett fint pris.

Annonser

Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig

Ända sedan jag lyssnade klart på Mark Levengoods nya ljudbok med den långa titeln, som också är titel på det här blogginlägget, så har jag nynnat och sjungit på en liten sång som utgör ett slags tema i boken. Jag inser att om jag läst boken istället för att lyssna så hade jag gått miste om den lilla melodin som nu sitter benhårt fast i mitt huvud. ”Jag satte glasögon på min näsa, för att se om jag kunde läsa. Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig.” Ja, där kom den igen…

Det är väldigt trevligt att åka bil med Mark Levengood. Nu har jag ju bara åkt med hans röst men de timmarna gick alldeles för snabbt. Boken innehåller små betraktelser av livet, döden, ensamhet, orättvisor och en underbar liten text om svenskarnas märkliga hurtfriskhet i snödrivor. Det är texter att fundera kring, roas av och skratta med i. Lyssna gärna på ljudboken, inläst av författaren, och sedan kanske vi kan göra en liten kör av oss alla som går och nynnar på den lilla sången.

”Jag satte glasögon på min näsa …”

Oorganiserat stickande

Just nu stickar jag en hel del, men väldigt korta stunder, och många olika projekt samtidigt. Det ligger stickningar i alla rum :-). Jag håller på med:

  • en glesstickad kofta som är färdigstickad men saknar knappar
  • en halsduk i KidSilk mohair, ljusrosa
  • ett par vantar i supertjockt garn (jag ska INTE frysa i vinter!)
  • en sjal med eget mönster
  • ett par sockar där en är färdig
  • små rosa virkade blommor som nog ska bli ett smycke
  • en väska av mormorsrutor
  • en svart halsduk

Ja, det är projekten jag kommer på just nu. Men eftersom jag är så splittrad i stickningen så blir inget färdigt och fotograferat. Jag ska försöka ta tag i det och göra något ordentligt.

Vi i villa

När det gäller barnböcker har jag ett generellt tips: Petter Lidbecks böcker. Jag gillar allt han har skrivit, från den totalt galna bilderboken Kan man till den otäcka rysaren för 9-11-åringar, Flickan utan minne. När jag fick höra talas om att han skrivit en vuxenbok under pseudonymen Hans Koppel var jag bara tvungen att läsa den. Boken heter Vi i villa och är en kort roman om ångest i ett villakvarter. Utan långa beskrivningar lyckas han få läsaren att vrida sig olustigt i soffan och nästan önska att villan soffan står i byttes mot en hyreslägenhet. 

Handlingen är i korthet: pappan i ett av husen, Anders, lider av tristess. Han är trött på parmiddagar med skrytgrannen Martin. Han gillar inte sitt innebandygäng, men han går dit och tränar och håller god min. Han har en ganska obefintlig relation med sin fru och deras dotter får inte riktigt vara med granntjejerna. En dag tröttnar han på riktigt och gör uppror mot villaidyllen. Trots att jag inte skulle vilja ha en granne som Anders så kan jag inte låta bli att gilla honom på något konstigt vis. Kanske är det rebellen i honom som lockar fram medkänsla.

Till barnen rekommenderar jag glatt Lidbeck, men jag vet faktiskt inte vilken vuxen jag skulle vilja ge den här till. Läsvärd, javisst, men samtidigt fylld av ångest …

Ernestam är slut …

caipirinha med dödenja, inte själva författaren utan den sista boken av Maria Ernestam jag hade kvar att läsa. Den tog slut imorse och det är nästan lite sorgligt. Det kan bero på att själva boken var lite sorglig också. Jag gjorde nämligen tvärtom och läste hennes första bok, Caipirinha med döden, efter att jag läst alla de andra. Vilket funkar hur bra som helst eftersom de alla är fristående.

Ernestam är väldigt bra på intriger, att få ihop alla lösa trådar på slutet och låta läsaren följa med på en riktig berättarkarusell. Hon lyckas dessutom övertyga oss läsare om de mest märkliga saker. Hennes debut är inget undantag. Boken börjar med att Erika och Tom, det perfekta paret, separerar. Tom säger först att han tröttnat på Erika men senare kryper det fram att han haft en affär med en annan kvinna. De gör slut på en restaurang och när Erika kommer hem på natten dricker hon sig berusad. Mitt i natten knackar det på dörren och utanför står Döden, med klädnad och lie.  Hon blir förskräckt men han ursäktar sig och säger att han gått fel, han skulle visst till en granne. Hon låser igen men när grannen hittas död nästa dag blir hon livrädd. Döden kommer dock tillbaka, dricker kaffe med henne och ber om ursäkt. Han är charmerande, trevlig, lagar god mat och Erika kan inte motstå honom. När han frågar om hon vill börja arbeta för honom kan hon inte säga nej.

Jag kom på mig själva flera gånger under läsningen att tänka: ”Jaha, så det är så det är.” Lycklig över att ha förstått några mysterier kring livet, döden och evigheten, tills jag insåg att det ”bara” är en roman med en författare bakom. Kanske vet Maria Ernestam mer än jag, klart är i alla fall att hon skriver så övertygande att det känns verkligt. Och jag som i vanliga fall inte gillar att läsa om övernaturligheter accepterar Döden och hans kompisar som om de var vanliga Svensson.

Vi i villaEfter Hypnotisören av Lars Kepler har jag en pärla på lut. Min favoritbarnboksförfattare Petter Lidbeck har nämligen skrivit vuxenböcker och boken Vi i villa ska vara hans verk, trots att det står Hans Koppel på omslaget. Har hittills inte läst något av honom som jag inte gillat så hur kan det bli fel?