• Årets böcker

    Just nu:

    Läst klart:
    Hägring 38 av Westö
    Rörgast av Theorin
    Flicka försvunnen av Dexter
    Okänt offer av French
    Mike Larssons rymliga hjärta av Lönnaeus
    Det röda skriket av Willis Walker
    Det fördolda av Hjorth/Rosenfeldt
    Och jag läste det var... av Levengood
    Hypnotisören av Kepler
    En sannolik historia av Alvtegen
    Guds starka arm av Larsson
    Caipirinha med döden av Ernestam
    Blodläge av Theorin
    På andra sidan solen av Ernestam
    Gunnar av Hansson
    Idéernas grotta av Somoza
    Alltid hos dig av Ernestam
    När barnet lagt sig av Nyqvist
    Fallet Vincent Franke av Carlsson
    A painted house av Grisham
    Blue lightning av Cleeves
    Drömmen förde dej vilse av Jansson
    Bones to ashes av Reichs
    Trettiotre tänder av Cotterill
    ...och döda ligger ner av Willis Walker
    Boktjuven av Zusak
    61 hours av Child
    Storm över Frankrike av Nemirovsky
    Fallen ängel av Connelly
    Till skogs av French
    Inlåst av Klackenberg
    Jag skulle vara din hund ... av Jordahl

  • Årets projekt

    På stickorna:
    Rockefeller av West
    Enchanted mesa av West

    Färdiga:
    Falling tears-sockar
    Halsdukssjal i linSilkehalsduk
    Kofta
    Lilamelerad babykofta
    Ljusrosa halsduk
    Supertjocka vantar
    Wanda's flowers shawl
    Peace of mind-sjal
    Babyfilt
    Grå tröja
    Annis-sjal
    Babykofta
    Sherlock Holmes-grytlapp
    Twisted-sockar
    Swallowtailsjal
    Harunisjal
    Saviano-sockar
    Mössa och fuskpolo

  • Vårblommor

Nytt garn – och en socka!

Eat.Sleep.Knit-garn
Min beställning från Långtbortistan på EatSleepKnit har nu anlänt och eftersom jag glömt kolla tullreglerna blev garnet lite dyrare än jag räknat med. Dessutom tar Posten ut en avgift för att administrera tullavgiften. Så ska ni beställa från USA, kolla reglerna noga och var beredd på att det kan kosta lite mer än beräknat.

Eat.Sleep.Knit-garn närbild

Men jag är i alla fall mycket nöjd med mina garner. Det blev ett stort, härligt, vårgrönt nystan Pagewood farm, Willow creek och ett litet Malabrigo lace merino i färgen Hummingbird. Nu återstår bara att bestämma vad det ska bli.

Håller också på att sticka något annat i grönt, Piggelinglassgrönt närmare bestämt. Jag hittade två ensamma, felköpta nystan Freja och testade Stickameras sockklubbs majmönster Twisted med det garnet. Vilket underbart mönster! Lätt att följa och väldigt häftigt resultat. Är redan sugen på att börja på den andra sockan och så brukar det aldrig kännas. Mönstret gör sig bäst på en fot, men eftersom jag gör en för liten storlek för mina fötter så ska jag först hitta kandidat som kan prova innan det kommer bilder som verkligen visar hur fint det blir.
Twistedsocka

Sockproblem

Grrr… Har stickat en Falling tears-socka och ska börja på den andra när jag inser att jag inte har garn så det räcker. Jag har visst virkat en liten väska av det jag trodde att jag hade kvar. Ibland är minnet kort. Funderar nu allvarligt på att riva upp sockan och göra något annat av garnet och i stället börja på nästa månads mönster, Twisted. Det var väldans snyggt dessutom. Ska bara hitta ett garn bland gömmorna som räcker till två sockor.

Tematrio

Tematrio

Hittade en kul idé hos Lyrans noblesser och insåg att jag nästan gjort en tematrio på veckans ämne utan att veta om det för någon vecka sedan. Nu tänker jag ett varv till och presenterar en trio på temat Långtbortistan. ”Reglerna” är att berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, ”exotiska” platser.

Mina val är:

1. Trettiotre tänder av Colin Cotterill som utspelar sig i Laos, ett land jag i princip bara visste namnet på. Nu följer jag den 76-årige rättsläkaren Siri i ett land som precis har blivit kommunistiskt. Året är 1979, kungen deporteras, de nya ledarna försöker ta kontroll över befolkningen och även andarna. Jag har precis läst ett mycket underhållande parti i boken där en kommunistledare kallar shamaner och andra andliga ledare till möte. Desperat försöker statens representant få tyst på alla rummets själar för att förmedla ett ultimatum till andarna. Man kan väl sammanfatta just den här episoden med att det är svårt för vanliga människor att kontrollera det de inte förstår. Läsningen framkallar ett befriande skratt, som ofta. Genom de svåra tiderna låter Cotterill människorna behålla sin humor och sin självdistans. Jag är positivt överraskad så här långt och läser med glädje vidare om detta exotiska land.

2. Blue lightning (Blå gryning) av Ann Cleeves tar oss med till Shetlandsöarna. Denna gång till Fair Isle, en ö som ligger långt från närmaste granne. Här har huvudpersonen Perez sina rötter och hit tar han sin fästmö, konstnären Fran, för att hon ska få träffa hans föräldrar. Flygturen dit blir skakig eftersom ett oväder drar in och precis när planet landat och lyft med nya  passagerare ställs all trafik till och från ön in. Tidigt på morgonen efter förlovningsfesten väcks Perez av beskedet att ett mord begåtts. Eftersom han är polis får han i uppdrag att utreda fallet, utan hjälp av rättsläkare, tekniker eller datorer. Det påminner om en klassisk pusseldeckare à la Agatha Christie och miljön, det karga, vindpinade landskapet, är mer än bara kulisser och bidrar till läsupplevelsen.

3. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón utspelar sig i Barcelona för ett halvsekel sedan. Det här är magisk läsning som börjar med att Daniel Sempere får följa med sin far till ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Där väljer han en bok som kommer att påverka hela hans liv. Han blir besatt av att ta reda på mer om författaren till denna bok, Julián Carax, och på den resan finner han kärleken men också mysterier och problem. När sista sidan var läst var jag omtumlad, lycklig, förvånad och leendet på läpparna försvann inte på länge. Leendet som man får av att ha läst en riktigt, riktigt bra bok.

Rafflande och tänkvärd

It was not death, for I stood up, / And all the dead lie down.

och döda ligger ner
Citatet kommer från en dikt av Emily Dickinson (vars livsöde förtjänar ett eget blogginlägg) och har inspirerat Mary Willis Walker till titeln … och döda ligger ner som kom på svenska redan 2001. Det är andra delen i thrillerserien med Molly Cates i huvudrollen, första delen heter Under skalbaggens bo och den tyckte jag mycket om. Förväntningarna var därför stora när jag började läsa uppföljaren.

Det jag blev så fascinerad över i den första boken var att Willis Walker skrev med högt thrillertempo och ändå lyckades hon göra intrigen intressant, personerna levande och dessutom få läsaren att fundera över mer än bara om huvudpersonen skulle överleva. I den här boken tar hon upp så skilda ämnen som hur lätt vi idoliserar människor vi har nära, hemlöshet och rätten att bära vapen (handlingen utspelar sig i Texas).

Handlingen kretsar hela tiden kring Molly Cates, journalist på en tidskrift, särbo med en polis (och hans demon till hund) och mamma till en vuxen dotter. Hon har i 28 år funderat på vem som mördade hennes far, trots att utredningen då visade att det var självmord. Nu har hon fått upp ett nytt spår och bestämmer sig för att följa det, vad det än kostar henne. Frågan är om hon hade gjort samma sak om hon visste hur mycket svaret skulle påverka henne. För vad vet vi egentligen om de människor vi bara känt när vi själva var barn?

Samtidigt skriver Molly Cates en artikel om hemlösa kvinnor. Tanken är att hon ska följa dem under ett helt år och se vad som händer med dem. Är det moraliskt att bara observera dem utan att ingripa och erbjuda hjälp? Och hur ser vi egentligen på dessa människor som lever ett liv utanför samhället? Molly Cates får väldigt konkret uppleva deras utanförskap och problem och det blir en intressant tankeväckare även för oss läsare.

Slutligen väver Willis Walker också in rätten att bära vapen, för självförsvar, och vilka problem det medför när så många är beväpnade. Även här blir Molly Cates personligen smärtsamt medveten om hur illa det kan gå och hon får känna den falska tryggheten en revolver i handväskan innebär.

Att läsa en thriller kan vara som att se en actionfilm. Det är god underhållning för stunden och det är riktigt bra så. Men det här är både välskriven action och tankeväckande innehåll. Jag rekommenderar verkligen Mary Willis Walker. Dessutom finns båda böckerna om Molly Cates som ljudböcker med bra inläsning.

Min första award

Så trevligt att plötsligt upptäcka att lilla bloggen fått en award. För en språknörd kommer genast den svåraste frågan: heter det ”en award” eller ”ett award”? Enligt Google är det vanligare med ”en award” men jag har skrivit till Språkrådet och hoppas på snabbt svar.

Beautiful-blog-award

Tack snälla Ellas hus för denna lilla utmärkelse. Jag kan verkligen rekommendera ett besök i detta ”hus”. Otroligt vackra bilder och inspirerande läsning för alla som gillar att fixa hemma. Sedan ingår det i denna ära också att berätta sju intressanta saker om sig själv samt att nominera sju andra bloggare och länka till dem. Jag har valt att länka till dem jag går in oftast på just nu och det är fem pysselbloggar och två bokbloggar:

HandMade, PetraO, Pyssligt, Viffla, Dödergök, Ordetochboken, Deckarbiten.

Sedan finns det ju massor av bloggar jag är inne och kikar i titt som tätt. De får kollektivt en award också!

Sedan ska jag också berätta sju intressanta saker om mig själv:

1. Som jag skrev ovan är jag språknörd. Älskar att läsa tidskriften Språk och fundera på hur saker och ting ska heta.

2. Jag har vansinnigt dåligt lokalsinne. Har fortfarande problem att hitta i min egen lilla stad, trots att jag bott här i ganska många år.

3. Gillar att resa, har gjort flera långresor tidigare men nu tycker jag lika mycket om en helg på hotell som en månad på andra sidan jordklotet.

4. Jag hatar kyla och kanske beror punkt fyra på precis det…

5. Jag målar akvarell och ser det nästan som en form av meditation.

6. Är barnsligt förtjust i tevespel. Gärna glada spel med fina färger. Mina vänner kallar dem ”gröna spel” eftersom de ofta är just gröna på omslaget.

7. Till sist så trodde jag, liksom Ellas hus, aldrig att jag skulle börja blogga. Men eftersom jag själv älskar att surfa runt och titta på vad andra läser och pysslar så tänkte jag också passa på att skriva och visa.

Det var allt om mig. Nu ska jag lära mig sticka en ”heel flap”. Månadens stickmönster i Sockklubb tog för givet att man kunde det och eftersom jag är nybörjare när det gäller sockstickning så måste jag läsa på lite innan första sockan kan bli färdig.

Färdig Swallowtail

Swallowtail detalj

Nu är den färdigblockad och klar att användas. Någon berättade att det skulle bli kallare i helgen och det enda positiva med det är väl att jag då kan svepa om mig min alldeles nya sjal. Mönstret var roligt att sticka och det var inte svårt att följa. Jag gjorde sjalen lite annorlunda på slutet eftersom jag hade så mycket vackert garn.
Swallowtail spets
Därför är spetskanten längst ut många fler varv än i mönstret och själva sjalspetsen blev lite annorlunda eftersom jag fortsatte göra ökningar hela vägen. Det gjorde också att sjalen blev precis så stor jag ville ha den. Den är ca 180 cm x 80 cm.
Swallowtail

Min swallowtail är färdig…

och ligger just nu på blockning. Garnet är underbart, Sommargrön entrådigt från Ullcentrum, och mönstret är både kul och vackert. Tills jag får fram kameran och kan föreviga min egen färdiga sjal så finns det massor av andra Swallowtailar att titta på på här.

Nu åker jag till Laos en liten stund innan jag somnar.