• Årets böcker

    Just nu:

    Läst klart:
    Hägring 38 av Westö
    Rörgast av Theorin
    Flicka försvunnen av Dexter
    Okänt offer av French
    Mike Larssons rymliga hjärta av Lönnaeus
    Det röda skriket av Willis Walker
    Det fördolda av Hjorth/Rosenfeldt
    Och jag läste det var... av Levengood
    Hypnotisören av Kepler
    En sannolik historia av Alvtegen
    Guds starka arm av Larsson
    Caipirinha med döden av Ernestam
    Blodläge av Theorin
    På andra sidan solen av Ernestam
    Gunnar av Hansson
    Idéernas grotta av Somoza
    Alltid hos dig av Ernestam
    När barnet lagt sig av Nyqvist
    Fallet Vincent Franke av Carlsson
    A painted house av Grisham
    Blue lightning av Cleeves
    Drömmen förde dej vilse av Jansson
    Bones to ashes av Reichs
    Trettiotre tänder av Cotterill
    ...och döda ligger ner av Willis Walker
    Boktjuven av Zusak
    61 hours av Child
    Storm över Frankrike av Nemirovsky
    Fallen ängel av Connelly
    Till skogs av French
    Inlåst av Klackenberg
    Jag skulle vara din hund ... av Jordahl

  • Årets projekt

    På stickorna:
    Rockefeller av West
    Enchanted mesa av West

    Färdiga:
    Falling tears-sockar
    Halsdukssjal i linSilkehalsduk
    Kofta
    Lilamelerad babykofta
    Ljusrosa halsduk
    Supertjocka vantar
    Wanda's flowers shawl
    Peace of mind-sjal
    Babyfilt
    Grå tröja
    Annis-sjal
    Babykofta
    Sherlock Holmes-grytlapp
    Twisted-sockar
    Swallowtailsjal
    Harunisjal
    Saviano-sockar
    Mössa och fuskpolo

  • Vårblommor

Thrillerläsning

Child 61 hoursAtt läsa en thriller är väldigt ofta en närmast filmisk upplevelse. Scenerna är täta, snabba och det händer saker, stora saker, mest hela tiden. Idag läste jag ut 61 hours av Lee Child. Men det känns mer som om jag sett en film. Jag minns detaljer ur vissa scener lika klart som om jag sett färdiga bilder. Jag vet precis hur personerna ser ut, trots att det inte fanns några långa personbeskrivningar. Och jag har en klar bild av huvudpersonen Jack Reacher. Vilken actionhjälte.

Boken inleds med ett snöoväder som ställer till kaos i South Dakota. Utanför en liten sovstad får en buss sladd på en bro och håller på att kana av vägen. Chauffören räddar passagerarna, som består av ett femtontal pensionärer på rundresa, och nomaden Jack Reacher som liftat med turistbussen. Den före detta militären Reacher rycker in direkt, tar kommandot och ser till att det kommer räddningsbilar som kan forsla de gamla till den lilla staden. Men den lilla staden som räddar busspassagerarna har problem.

Ett fängelse har gett staden arbetstillfällen och pengar, men i gengäld måste staden, det vill säga hela polisstyrkan, hjälpa fängelset när sirenen ljuder. Men just nu har den lokala polisen ett vittne att skydda och när fängelset plötsligt kallar måste de obönhörligen lämna vittnet oskyddat. Jack Reacher får återigen rycka in och visa hela alla sina kvaliteter när det gäller såväl fysisk som mental styrka.

Detta var mitt första möte med Lee Child trots att jag varit nyfiken på honom länge och det blir definitivt inte det sista. Jag gillar berättartekniken, drivet i språket och Mr Reacher. Och när filmen väl kommer så har jag redan sett den, inne i mitt eget huvud. Överträffa den om du kan, herr mästerregissör!

Annonser

Sjalfeber och andra världskriget

Nu har jag många stickprojekt på gång, och jag vill gärna starta ännu fler … Tröjan och koftan som nästan är färdiga ligger och väntar i stickhörnan men nu vill jag sticka spetssjal. Håller på med en swallowtail i ett helt fantastiskt melerat gröngrått ullgarn från Ullcentrum. Bild kommer så fort jag stickat klart och blockat, just nu ser den mest ut som en ullklump. En väldigt vacker ullklump dock. Funderar allvarligt på att köpa några härvor och hänga som prydnad eftersom garnet är helt fantastiskt vackert!

Sjal i riskzonen

Sjal i riskzonen

Men mitt i min swallowtail läste jag hos Queen mudd att det kommit en ny Knitty. Och då blev jag kär i två sjalar till som bara måste göras! Den första är en Torreyana. Där ligger en tidigare stickad sjal risigt till och riskerar att bli uppriven, både fysiskt och känslomässigt, för att jag hellre vill använda garnet till denna fantastiska skapelse. Jag har inte ens fäst trådarna på den gamla, trots att den varit färdig i flera år, så garnet kan nog användas på bättre sätt. Allt garn är förresten rester efter en violkofta från Hedängens garn. Garnmängden till den koftan var alltså ordentligt tilltagen!

Violkofta

Violkofta

Sedan finns också den roliga Summit hos Knitty som mitt benvita ullgarn bara har legat och väntat på. Den ser helhäftig ut och inte alls lik alla de andra spetssjalarna. Tror att jag behöver ha den för att liva upp mig själv lite.

Läsningen har den senaste tiden fastnat i andra världskriget. Jag har ett blogginlägg i huvudet om Irene Némirovsky, men jag vill fila lite till på det. Hennes livsöde är fascinerande och tragiskt och överträffade dramatiken i den senaste bok av henne jag läste, Storm över Frankrike. I inledningen av boken beskrivs författarens öde och jag hade svårt att släppa tankarna på det och fokusera på bokens handling när jag läste.  Jag kan däremot definitivt tipsa om en annan bok av henne, en kortroman som heter Blodets hetta. På få sidor och med ett fantastiskt språk och persongalleri lyckas hon skapa mystik, realism och blandar dessutom upp det hela med massor med kärlek.

Ja, och så håller jag ju på att läsa Boktjuven av Markus Zusak. Det är elände och hemskheter blandat med svart humor och jag tror att jag tycker att den är väldigt bra, men måste läsa klart innan jag vet bestämt.

Dags att klä av nalle…

Henry i stickat

Henry


Jag har haft sällskap i soffan av en nalle vid namn Henry under hela vintern. Han har tålmodigt lyssnat till stickorna och OS-kommentatorerna. När jag väl blev färdig med den något märkligt formade mössan och fuskpolon var han mer sugen på dem än jag så sedan några veckor tillbaka sitter han i soffan och myser, och är glad att han inte fryser.

Nu när våren är här tror jag han ska få en mer passande utstyrsel, det vill säga mer nudistiskt. Men han har varit bra som provdocka och han kan säkert få fler uppdrag.

Att definiera en bok

Den bästa presenten är en bok, sa en klok människa en gång och det har jag tagit fasta på. Så när jag nu skulle ge bort något fint så försökte jag hitta något passande i pappersform. Jag åkte till stans största affär, ett mastodontbygge där de sägs ha allt. Jag såg framför mig ett berg av härliga titlar att välja bland. När jag kom in genom dörren hann jag få tag i en korg innan jag drabbades av en överväldigande känsla. Byggnaden är verkligen enorm och jag blev helt desorienterad av alla gångar, skyltar och hyllor. Efter några minuters planlöst irrande bland plädar, tops och tvättmedel hittade jag två killar i 25-årsåldern som jobbade i varuhuset och jag fick uppleva en ganska absurd konversation.

 -Ursäkta, sa jag, jag hittar inte här, var har ni böckerna?

-Eh, sa den ena, menar du såna man ritar i?

Eftersom jag aldrig behövt definiera vad en bok är så blev jag alldeles ställd innan jag fick ur mig. – Nej, jag menar såna man läser i.

-Inte såna man öppnar och ritar i då? sa killen och gjorde ritrörelser i luften.

När jag då sa att jag menade såna böcker man läser i, med bilder och text så svarade han att såna hade de inte.

Jag hoppas att jag aldrig mer behöver förklara för någon vad en bok är!

Mera garn

Igår gick jag en promenad för att få lite frisk luft. Det visade sig bli ordentligt av den varan eftersom det var kallt så in i märgen. Hu. Men jag travade på och hoppsan, jag kom ju förbi garnaffären. Och hoppsan, den var öppen. Jag kan ju alltid kika, tänkte jag praktiskt. Det är ju bra att reka lite vad som finns tills jag ska göra något nytt projekt. Den trevliga expediten frågade direkt om jag behövde hjälp. Nej då, svarade jag, jag ska inte handla något, men kunde inte låta bli att gå in och kika.

En halvtimme senare gick jag ut genom dörren med garn till en halsduk, en sjal och en hel tröja. Hoppsan. Men det går faktiskt inte att motstå melerat ullgarn i de vackraste färgerna, gröna och gråa nyanser. Och det går inte att motstå garn som reas ut och ligger i högar och ser ledset ut. Nu när det ligger i påse i väntan på att bli tröja ser det genast gladare ut.

Vad lär man sig nu av detta? Det går inte att gå in i en trevlig garnbutik utan att handla och man kan aldrig ha för mycket garn.

Färdig Haruni

Här kommer lite bilder på den färdiga Haruni-sjalen. Den skulle varit benvit, men jag ändrade mig och tog det roströda, entrådiga ullgarnet jag hade sparat på länge. Jag hade nog gärna gjort den lite större. Nu är den cirka 120 cm i bredd längst upp och 62 cm på höjden.

Harunisjal

Haruni

Harunikant

Harunikant

Harunidetalj

Harunidetalj

En liten Haruni är klar

Med betoning på liten. Ska se om jag kan sticka, eller virka, på några extra varv innan jag blockar den. Vill nog ha den lite större och jag tror inte att det går att blocka ut den så mycket som jag tänker! Men ett helt underbart mönster, både i pappersform och som resultat. Nu vill jag bara sticka spetssjalar. Frågan är väl bara vad jag ska göra med dem, hatthyllan svämmar redan över!

På bokfronten håller jag på att avsluta Fallen ängel av Connelly. Den kom ut redan 1999 på engelska och några år senare i Sverige. Intrigen håller fortfarande och Connelly kan verkligen skriva en spännande bok. Dessutom gillar jag herr Bosch. Trots det allvarliga innehållet kunde jag inte låta bli att skratta åt hur snabbt språket förändras. I början på 2000-talet var internet fortfarande ett relativt nytt fenomen för de breda massorna och termer i datavärlden hade inte fått sina namn. En utredningstråd i romanen rör en hemsida och det står att den här sidan har en ”kakburk” och att ”kakor” sparas för att kunna se vilken dator som varit inne på sidan. Det låter nästan lite mysigt, lite mormorsaktigt, och betydligt svenskare än det engelska ”cookies” som jag tror används nu.

Eller är det så att ”kakor” är supertrendigt och att det har gått mig helt förbi. Det skulle inte vara första gången jag missade en språktrend i så fall! Hur som helst. Connelly kan skriva spännade böcker så jag tar mig nog an en till efter denna om jag inte får något annat tips på en fantastiskt bra bok!