• Årets böcker

    Just nu:

    Läst klart:
    Hägring 38 av Westö
    Rörgast av Theorin
    Flicka försvunnen av Dexter
    Okänt offer av French
    Mike Larssons rymliga hjärta av Lönnaeus
    Det röda skriket av Willis Walker
    Det fördolda av Hjorth/Rosenfeldt
    Och jag läste det var... av Levengood
    Hypnotisören av Kepler
    En sannolik historia av Alvtegen
    Guds starka arm av Larsson
    Caipirinha med döden av Ernestam
    Blodläge av Theorin
    På andra sidan solen av Ernestam
    Gunnar av Hansson
    Idéernas grotta av Somoza
    Alltid hos dig av Ernestam
    När barnet lagt sig av Nyqvist
    Fallet Vincent Franke av Carlsson
    A painted house av Grisham
    Blue lightning av Cleeves
    Drömmen förde dej vilse av Jansson
    Bones to ashes av Reichs
    Trettiotre tänder av Cotterill
    ...och döda ligger ner av Willis Walker
    Boktjuven av Zusak
    61 hours av Child
    Storm över Frankrike av Nemirovsky
    Fallen ängel av Connelly
    Till skogs av French
    Inlåst av Klackenberg
    Jag skulle vara din hund ... av Jordahl

  • Årets projekt

    På stickorna:
    Rockefeller av West
    Enchanted mesa av West

    Färdiga:
    Falling tears-sockar
    Halsdukssjal i linSilkehalsduk
    Kofta
    Lilamelerad babykofta
    Ljusrosa halsduk
    Supertjocka vantar
    Wanda's flowers shawl
    Peace of mind-sjal
    Babyfilt
    Grå tröja
    Annis-sjal
    Babykofta
    Sherlock Holmes-grytlapp
    Twisted-sockar
    Swallowtailsjal
    Harunisjal
    Saviano-sockar
    Mössa och fuskpolo

  • Vårblommor

Nostalgitripp

Igår återvände jag för några timmar till 80-talet. Jag fick äntligen se Jakob Hellman spela igen och jag sjöng med i varenda låt, blev alldeles hes, men vad gör väl det? 1990 var jag på två av hans konserter och sedan dess har skivan spelats med jämna mellanrum och texterna fanns kvar i bakhuvudet. Efter denna fantastiska upplevelse var det fem artister kvar av ”festivalen” Forever young: Howard Jones, Lustans lakejer, Reeperbahn, Alphaville och Ultravox. Ett band som jag verkligen älskade för tjugo år sedan var Alphaville och det var en upplevelse att höra de gamla favoritlåtarna igen. Sångaren var den enda som var kvar från den ursprungliga uppsättningen bandmedlemmar och han gav ALLT! Har aldrig sett någon hoppa, studsa och skrika så mycket som han i en hel timme!

Det var en härlig kväll som ger en skön känsla i kroppen idag också, trots att jag är tillbaka i nutid igen!

Annonser

Ett svar

  1. Finns det nåt härligare än just nostalgitrippar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: