Just nu virkar jag en pläd i ull. Så kallt som det har varit i vinter är det skönt att ha ett stort arbete i knät. Och så är jag ju redo inför nästa vinter . Ska försöka blogga ikapp lite om böcker och projekt nu efter hand. Har precis läst ut en bok som jag inte vill skriva något om eftersom den blev precis som jag misstänkte och när det gäller spänning fungerar det inte så bra. Nu har jag börjat läsa ”Kommer aldrig mer igen” av Hans Koppel (alias Petter Lidbeck) och den lovar gott! Otäck men välskriven och spännande.

Min rosa halsduk är i alla fall färdig och ska levereras snarast. Det behövs något mjukt och värmande runt allas halsar just nu och personen som ska ha den här behöver det alldeles särskilt. Halsduken är stickan i KidSilk Mohair från Drops, mönstret är ett påfågelsmönster, storleken ca 190 x 25 cm och stickor var nr 5.

Blev alldeles lycklig nyss när jag läste på bloggen Ellas hus att jag fått en award. Ska svara mer utförligt på det när jag slutat dansa runt av lycka . Ha en härlig söndag alla som kikar in.

Jo, just det. Jag ska ha en utlottning också. Måste bara hitta ett pris som är bra nog att lotta ut. Kanske kan jag hitta något redan idag, annars återkommer jag i veckan. Vad skulle ni helst vilja vinna?

Däremot har jag stickat en del och läst några böcker. Just nu har jag fyra böcker på gång eller väntande på nattduksbordet. Vad sägs om denna deckarorgie: Colin Dexter, Janet Evanovich, Peter Robinson och Tana French. Dessutom lyssnar jag på Olle Lönnaeus Mike Larssons rymliga hjärta.

Det stickade har mest blivit halsdukar. En som är klar att levereras, men som jag måste ta någon bild på först, och en som är klar och fotad. Det är en halsduk i egen design, ca 180 x 25 cm i underbara höstfärger. Garnet är BC Garn handpaint Soft Silk. Jag är rädd att bilderna inte riktigt gör färgerna rättvisa.

Och det är inte fel på era ögon. Den understa bilden är lite suddig men det var sista bilden som gick att ta innan kameran la av. Batterier är på laddning så förhoppningsvis kommer det fler bilder, med bättre skärpa, snart. Det är nog första gången jag stickar i silke och det var härligt. Mjukt och skönt och det här var dessutom melerat, så jag njöt av att se färgerna förändras och skapa mönster.

Nu har jag gett mig på att sticka en ny halsduk i lin, med eget mönster. Tänker att det ska bli en sjalhalsduk som är ca 20 cm i änden och sedan växer på båda sidor. Vet inte hur långt garnet räcker men det känns som en spännande idé. Klurar också på en tävling. Ska bara komma på ett bra pris. Ni läsare är värda något fint!

För en gångs skull här jag gjort två av något. Vet inte hur många sockor jag har där det bara finns en, eftersom jag tröttnat och börjat på något annat. De här vantarna är skickade i tjockt ullgarn med sticker 5. Är säker på att jag inte kommer att frysa med dem.

Har flera plagg som är sådär retfullt nästan-färdiga. Den här saknar bara knappar. Den är skickad av Bris från Gjestal, med sticker 6. Finns några nystan kvar till en halsduk också.

Tror att det snart är dags för en tävling här på bloggen. Såg att besöksräknaren snart passerar 5000. Ska klura på ett fint pris.

Det är väldigt trevligt att åka bil med Mark Levengood. Nu har jag ju bara åkt med hans röst men de timmarna gick alldeles för snabbt. Boken innehåller små betraktelser av livet, döden, ensamhet, orättvisor och en underbar liten text om svenskarnas märkliga hurtfriskhet i snödrivor. Det är texter att fundera kring, roas av och skratta med i. Lyssna gärna på ljudboken, inläst av författaren, och sedan kanske vi kan göra en liten kör av oss alla som går och nynnar på den lilla sången.

”Jag satte glasögon på min näsa …”

• en glesstickad kofta som är färdigstickad men saknar knappar
• en halsduk i KidSilk mohair, ljusrosa
• ett par vantar i supertjockt garn (jag ska INTE frysa i vinter!)
• en sjal med eget mönster
• ett par sockar där en är färdig
• små rosa virkade blommor som nog ska bli ett smycke
• en väska av mormorsrutor
• en svart halsduk

Ja, det är projekten jag kommer på just nu. Men eftersom jag är så splittrad i stickningen så blir inget färdigt och fotograferat. Jag ska försöka ta tag i det och göra något ordentligt.

Handlingen är i korthet: pappan i ett av husen, Anders, lider av tristess. Han är trött på parmiddagar med skrytgrannen Martin. Han gillar inte sitt innebandygäng, men han går dit och tränar och håller god min. Han har en ganska obefintlig relation med sin fru och deras dotter får inte riktigt vara med granntjejerna. En dag tröttnar han på riktigt och gör uppror mot villaidyllen. Trots att jag inte skulle vilja ha en granne som Anders så kan jag inte låta bli att gilla honom på något konstigt vis. Kanske är det rebellen i honom som lockar fram medkänsla.

Till barnen rekommenderar jag glatt Lidbeck, men jag vet faktiskt inte vilken vuxen jag skulle vilja ge den här till. Läsvärd, javisst, men samtidigt fylld av ångest …

Ernestam är väldigt bra på intriger, att få ihop alla lösa trådar på slutet och låta läsaren följa med på en riktig berättarkarusell. Hon lyckas dessutom övertyga oss läsare om de mest märkliga saker. Hennes debut är inget undantag. Boken börjar med att Erika och Tom, det perfekta paret, separerar. Tom säger först att han tröttnat på Erika men senare kryper det fram att han haft en affär med en annan kvinna. De gör slut på en restaurang och när Erika kommer hem på natten dricker hon sig berusad. Mitt i natten knackar det på dörren och utanför står Döden, med klädnad och lie.  Hon blir förskräckt men han ursäktar sig och säger att han gått fel, han skulle visst till en granne. Hon låser igen men när grannen hittas död nästa dag blir hon livrädd. Döden kommer dock tillbaka, dricker kaffe med henne och ber om ursäkt. Han är charmerande, trevlig, lagar god mat och Erika kan inte motstå honom. När han frågar om hon vill börja arbeta för honom kan hon inte säga nej.

Jag kom på mig själva flera gånger under läsningen att tänka: ”Jaha, så det är så det är.” Lycklig över att ha förstått några mysterier kring livet, döden och evigheten, tills jag insåg att det ”bara” är en roman med en författare bakom. Kanske vet Maria Ernestam mer än jag, klart är i alla fall att hon skriver så övertygande att det känns verkligt. Och jag som i vanliga fall inte gillar att läsa om övernaturligheter accepterar Döden och hans kompisar som om de var vanliga Svensson.

Efter Hypnotisören av Lars Kepler har jag en pärla på lut. Min favoritbarnboksförfattare Petter Lidbeck har nämligen skrivit vuxenböcker och boken Vi i villa ska vara hans verk, trots att det står Hans Koppel på omslaget. Har hittills inte läst något av honom som jag inte gillat så hur kan det bli fel?

Den här babykoftan är i alla fall nästan färdig. Alla trådar är fästa och nu ska jag bara hitta fem knappar och sy i dem. Den är stickad i ett stycke nerifrån och upp och var väldigt rolig att göra. Jag mätte på en annan modell och improviserade sedan vid oket. Tror att den blev ganska okej i proportionerna, passar nog ca 3-6 månader, men det är ju alltid svårt att säga.

Garnet är Anemone från Marks&Kattens, 50 % bomull och 50 % akryl. Jag köpte en massa nystan när garnaffären i stan sålde ut det ganska billigt. Har flera nystan i en ljusgrön nyans som bara väntar på att bli något fint, vet bara inte riktigt vad.