Ända sedan jag lyssnade klart på Mark Levengoods nya ljudbok med den långa titeln, som också är titel på det här blogginlägget, så har jag nynnat och sjungit på en liten sång som utgör ett slags tema i boken. Jag inser att om jag läst boken istället för att lyssna så hade jag gått miste om den lilla melodin som nu sitter benhårt fast i mitt huvud. “Jag satte glasögon på min näsa, för att se om jag kunde läsa. Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig.” Ja, där kom den igen…
Det är väldigt trevligt att åka bil med Mark Levengood. Nu har jag ju bara åkt med hans röst men de timmarna gick alldeles för snabbt. Boken innehåller små betraktelser av livet, döden, ensamhet, orättvisor och en underbar liten text om svenskarnas märkliga hurtfriskhet i snödrivor. Det är texter att fundera kring, roas av och skratta med i. Lyssna gärna på ljudboken, inläst av författaren, och sedan kanske vi kan göra en liten kör av oss alla som går och nynnar på den lilla sången.
“Jag satte glasögon på min näsa …”
Postat i: Böcker Taggat: | Mark Levengood, Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig
Jag som bara har köpt boken – jag får nog se till att låna ljudboken också inser jag!
Härligt med ett litet livstecken! Jag började bli orolig… Ska absolut försöka lyssna på den boken. Bara att få lyssna på hans röst är ju nog!
Kram
Ellinor